Insulinresistens och benhälsa hos unga vuxna efter allogen stamcellstransplantation i barndomen

Per Frisk vid Uppsala universitet mottog anslag för sin studie ” Insulinresistens och benhälsa hos unga vuxna efter allogen stamcellstransplantation i barndomen.

Överlevnaden i barnleukemi har successivt förbättrats,vilket har medfört att unga vuxna som genomgått behandling för leukemi under barndomen är en växande grupp. Orsaken till denna förbättring är en allt intensivare behandling. Detta medför att den växande gruppen som överlevt barnleukemi löper ökad risk att utveckla en rad sena behandlingsrelaterade komplikationer som kan inverka menligt på hälsa och livskvalitet. Barn som inte svarat på,eller förväntas svara på, konventionell behandling kan botas med hematopoetisk stamcellstransplantation (HSCT). I syfte att slå ut kvarvarande leukemiceller behandlas patienten inför HSCT med höga doser cytostatika och ofta strålning mot hela kroppen. Detta leder till att benmärgen utraderas utan möjlighet till återhämtning, varför denna måste ersättas från en givare. Denna mycket intensiva terapi, som oftast adderas till tidigare primär leukemibehandling,kan ge upphov till ett flertal sena komplikationer.

Förutom de direkt hjärtskadande effekterna av behandlingen (cytostatika och strålning) visar allt fler studier att individer som genomgått HSCT även löper en ökad risk att utveckla så kallade kardiometabola riskfaktorer, som fetma, rubbad sockeromsättning, förhöjda blodfetter och högt blodtryck och som i sig innebär en ökad risk för insjuknande i hjärt- och kärlsjukdom och diabetes.

Patienterna i vår studie, som delvis finansierats med forskningsanslag från Ellen Bachrachs minnesfond, har genomgått undersökningar avseende sockeromsättning, kroppssammansättning och hormonstatus. Från några patienter har vi även tagit biopsier från fettvävnad för att undersöka om det finns skillnader mellan bestrålat och icke-bestrålat fett. Undersökningarna kommer att jämföras med undersökningar av friska personer. Studien har just avslutats då vi har nått tillräckligt antal patienter (n=42) och vi planerar nu att analysera data och förhoppningsvis kunna börja publicera våra fynd under 2026.

‍